Historien om Yoda

Yoda är en väldigt hårlös liten blandras, hans mamma är en Chinese Crested/Papillon blandning och hans pappa är också en blandras men mellan Papillon och Toy Pudel. 

Han är född den 9 September 2012 i Skelleftehamn och var sista valpen kvar när vi köpte han första advent 2012 och han fick då byta namn från Farfar Mumle till Yoda! 

När jag såg annonsen på Yoda så fastnade jag, hade inte ens funderat på att jag skulle äga en nakenhund, bara att jag ville ha en hund att träna trick med, gå promenader, träna agility och lydnad med, och som inte skulle ha särskilt lång päls och väldigt lite pälsvård, tja ett rätt blev det i alla fall, är inte direkt något att borsta på han, mer än kanske svansen!

Vet inte hur många vänner jag länkade annonsen till och tillslut lyckades någon övertyga mig om att jag kunde ju i alla fall slänga iväg ett mail så det gjorde jag, och fick snabbt svar också trots att det var mitt i natten en onsdagskväll så när Staffan kom hem från jobbet på fredagen så fick han knappt andas ut innan jag ville att vi skulle åka och kolla på valpen, han var ju så pass nära så de skadade ju inte att kolla!

Yodas annonsbild

Alla hundägare vet att "ska bara kolla" inte blir "se men inte köpa", när vi kom in i uppfödarens vardagsrum kom den där lilla hårlösa valpen springande med öron som var så stora att dom knappt stod upp och fladdrade och en glad viftande svans, vet inte hur många gånger jag har spolat upp den synen i huvudet, så satt jag mig i soffan och Yoda, eller Farfar Mumle som han då hette ställde sig med framtassarna i knät på mig och en blick som sa "Jag kan få komma upp?" å såklart fick han det, och sen blev det massa pussar och vi satt nog där i en evighet innan vi tillslut sa att vi skulle fundera! 

Egentligen hade jag nog redan bestämt mig då, men ville prata med Staffan i enrum om valpen, och jag tjatade nog sönder öronen på min älskade pojkvän om hur fin han var, och under natten drömde jag mardrömmar om att någon skulle hinna köpa han före så skickade sms så fort jag kunde på morgon om att "ifall ni vill sälja till oss så vill vi gärna köpa" och så blev det! 

Dagen vi hämtade han så var det snöstorm där lokaltidningen gick ut och varnade allmänheten för att bege sig ut på vägarna i bl.a. Skelleftehamn, men dit tog vi oss och hem, hade nog varit svårt att stoppa mig, minns att vi fick plumsa i ordentlig djupsnö från bilen till dörren! 

Första dagen tillsammans

Tillsammans med husse

Den dagen började vårat liv ihop med oändligt många mysstunder, torkat x antal liter kiss och busat och lekt i timmar! 

Har aldrig tidigare haft en hund som är så signalkänslig och snabb i rörelserna som Yoda, blir jag ledsen så tröstar Yoda, är jag irriterad så drar han sig undan tränar vi ordentligt så går han att få att stanna, komma, sätta sig och dansa med enbart handsignaler men det har och är mycket jobb att få han med sig! 

Hans första vinter var verkligen iskall och med mycket snö vilket tydligen inte är sådär jättekul för en liten nakenvalp så han har många timmar av mysande innanför min jacka! 

Men förutom mysstunderna så har det verkligen varit ett hårt jobb att få han att tycka att mina idéer är bra idéer! Han är förutom signalkänslig och väldigt lättlärd en riktig tjurskalle, t.ex. som när vi flyttade till Sjungande dalen i Februari 2013 och vi visste att Yoda sen tidigare hade lärt sig att gå upp och ner för trappor, det lärde mammas hund Doris han väldigt fort när vi var på besök hos mamma men vi bar han någon enstaka gång upp för trappen och då klickade det till i lilla skallen att "Det är ju mycket trevligare att bli buren, än att gå själv" så krävdes STOR övertalning för att få han att röra sig för egen maskin vilket han nu gör utan problem!

En av alla mysstunder

Även om jag har vuxit upp med hundar så känner jag att jag har lärt mig massor sen Yoda kom in i mitt liv!
T.ex. hur man tränar en smart tjurskalle utan att att få gråa hår!
Massor om foder eftersom han inte klarar av att äta spannmål utan att få hemsk hud och gasig mage.

Hur skavkänslig en hund utan hår kan vara.
Hur man sliter sitt hår och känner sig som en värdelös hundägare när den söta valpen som inte vill annat än att vara nära blir mer självständig och hittar på att "nehej jag ska springa runt leka tagen tagen!". 

Hur viktigt det är att social- och miljöträna för att få en hund som inte är rädd för allt och inget.

Hur mycket en hund kan läsa av sin ägare trots att man själv tycker att man är lugn och gör rätt.

Att juckningar inte alls som man alltid fått lära sig enbart är dominans utan ofta är överslagshandling av en hund som går upp för mycket i varv. 

Hur stor skillnad det gör att våga lita på sin hund och lita på att han inte kommer tokskälla vid hundmötet som kommer 10 meter bort!

Första dagen i lägenheten på Sjungande Dalen

Vi har även hunnit med lite dramatik! 

T.ex. hans första sommar så fick han en biffbit (utan lök och kryddor) som han satt i halsen och fick inte in någon luft så han kraxade och började vingla innan han föll omkull, turligt nog hade jag läst om det en kort tid före så jag tog på ren reaktion i han och vände han med huvudet neråt och skakade lite tills det lossnade.

Och det mest dramatiska för Yoda är nog när han blev översprungen av en Rottis på området (jag har personligen inget emot rasen Rottweiler, den individen var helt enkelt inte en bra lekkompis till Yoda) den sprang fram och några gånger över han vid 3 tillfällen vilket tyvärr har gjort att Yoda är osäker när han träffar just Rottweilers, han leker annars med stora hundar utan problem, det är väl snarare dom som tycker han är lite jobbig för han ofta går upp i varv.